Banans sträckning och utformning 1964

För den som är intresserad.

Hål nummer 1, var det numera modifierade hål 16. Utslagsplatsen för herrarna låg till vänster i spelriktningen räknat från nuvarande dam tee. Damerna hade ett mattutslag på kullen framför.

På de flesta hålen hade vi alternativa utslagsplatser då man fick gå två varv för 18 hål. Den utslagsplats som skapade mest problem var på nuvarande hål 3 där det fanns ett relativt högt trätorn norr om stenmuren mot Brunnsparken. Här måste man klättra upp på en brant stege för att från en matta slå ut på det som då var hål nr 14 på andra varvet. På första varvet spelade vi hålet som nr 5 (dagens hål 3) ifrån i stort sett samma tee som idag men från matta på berget.

Ordningsföljden kan verka lite förvirrande då vi spelade dagens hål nr 16 som hål nr 1, hål 18 som nr 2 (hål 17 fanns inte då), dagens etta var nr 3 och hål 2 var nr 4.

Nuvarande hål 3 var då således nr 5, hål 4 nr 6 och hål 5 var hål nr 7.

Banan begränsades i söder av diket som går genom fairway på nuvarande 15, 6, 7 och 9.

Detta innebar att nuvarande hål 6 var hål då nr 8 och ett kraftigt dog legg vänster med en green i ett läge där vi nu planterat träd mellan dagens hål 7 och 9 direkt norr om diket.

Hål 9 var delar av nuvarande 9, 8 och 7. Dammen fanns inte och green var den gamla nr 7 som vi flyttade i samband med ombyggnaden av detta hål.

Driftförhållanden.

Så var förutsättningarna i drygt 10 år. Drift och underhåll sköttes av en säsongsanställd greenkeeper.

En del av medlemmarna hjälpte till med klippning av fairways och några lantbrukare kom en gång per år och tog höskörden i ruffarna. Detta innebar att på de saftigaste växtställena var ruffen bitvis meterhög. En boll ut i desamma var för det mesta lika med förlorad boll.

Inledningsvis klipptes greenerna med en mindre självgående klippare (av typ som en vanlig trädgårdsmotorklippare som man styr genom att gå med och klipper) med en bredd av ca 60-70 cm.

Greenbevattningen var som sagt styrd manuellt d v s ventilerna öppnades och stängdes för hand.

Fairwaybevattning klarade vi ibland med s.k. regntåg (spridare som drar sig fram i en lina med vattnet som drivkraft) som sattes ut och som vandrade fram i förutbestämda stråk.

Vid tävlingar så hann greenkeeper med att klippa greenerna men endera banchefen, tävlingsledningen eller någon medlem fick ut före tävlingen och kratta bunkrar och klippa foregreener.

Hösten 1965 hade arbetena på banan kommit så långt, att träningsspel kunde ske på drivingrange och i oktober månad öppnades banan för spel på 7 hål. Man började spelet på nuvarande hål nr 6 (det som ovan beskrivits som hål nr 8 när alla 9 hålen var klara)

1966 utnyttjades fritidsgården i Kallinge

2 ggr/vecka för vinterträning med Roy Hallman som instruktör.

Under våren 1966 uppfördes stommen till nuvarande klubbhus till en kostnad av ca 100 000 kronor. Dåvarande ABV (numera NCC) sponsrade en del av arbetet.

Den 7 juli 1966 så är alla 9 hålen klara för spel och nu börjar man spela banan i den nummerordning som beskrivits ovan med nuvarande hål 16 som hål nr 1.

1 maj 1966 börjar engelsmannen Ron Claridge som golfinstruktör gemensamt för Blekingeklubbarna med bas i Ronneby